Det finns inga ord...

LAILA TOV, YERUSHALAYIM - TODA RABA!!!

Shabbat shalom för sista gången

klockan är 16.01 och shabbat-signalen ljuder i Jerusalem. Jag älskar den signalen och allt vad den för med sig och jag ska verkligen försöka njuta nu. Jag har inte mycket att säga - det virvlar av tankar i huvudet och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Så istället försöker jag koncentrera mig på fakta - den nya volontären har kommit och behöver läras upp. Väskan måste packas (vilket är en fysisk omöjlighet, jag kommer ALDRIG att få ner allt i en enda väska!) och alla lösa trådar måste knytas ihop.

Men imorgon är det shabbat och jag ska gå i synagogan med Channa. Lär bli intressant! :) Nu ska jag hem och läsa klart Pride and prejudice på engelska. Det är Lindas bok och hon far hem i morgon medan jag är borta, så jag lär ha att göra i kväll.

Jag önskar er en trevlig helg! Sköt om er!

Oi maamme Suomi...

Shabbat shalom vänner!

Det är shabbat, solen skiner, jag sitter i topp i parken och solar och bloggar och livet leker. Jag måste bara visa er en bild från Tel Aviv, som jag besökte i torsdags. Om ni minns hur extremt illa jag tyckte om Haifa så kan raka motsatsen sägas om Tel Aviv, det var en absolut underbar stad. Ni som gärna vill åka till södern, men ibland tycker att kulturlivet är lite snålt tilltaget på dylika ställen kan med fördel sikta in er på Tel Aviv nästa gång. Nu i december njöt jag av 28 gradig värme, långa vita sandstränder och tjusiga hotell längs med stranden. Det påminde ganska mycket om Miami (inte för att jag besökt staden, men sett bilder har man ju gjort) och var både spännande och avslappnande på samma gång. Mycket, mycket tjusigt!

I kväll ska det firas självständighetsdag. Även om jag missar min stora idol Tarja på TV så ska det firas ordentligt. Vi ska ordna stor fest, med champagne och kakor och färska jordgubbar (en av fördelarna med att bo i mellan östern - färska jordgubbar året om!), och jag ska känna mig så fosterländsk att det gör ont! Jag har egenhändigt fixat ett blåvitt ljus som ska lysa i fönstret klockan 18 och framåt. Vissa traditioner rubbar man bara inte på! Nu får vi bara hoppas att jag inte eldar upp gardinerna... ;)

Jag önskar er en fortsatt trevlig helg. I morgon ska jag på min troligen sista upptäcktsfärd i Gamla Stan, återkommer till det senare!

Sköt om er!

The attack of the two adventsfreaks...

Shalom!

Oi oi oi, ni skulle ha varit med igår... :) Det pysslades och donades som aldrig förr, vi bakade en kaka som måste ätas med sked ur skål (helt normalt för mig, men ovant för tyskan som ansåg att det var min dåliga kökskarma som var orsaken till misslyckandet - mycket möjligt!). Sen tillverkade vi en egen Chanukka-ljusstake och tog den med oss upp på Lindas rum för att pyssla vidare till tonerna av julmusik och i skenet av levande ljus. Allt gick så bra och vi hade det så mysigt - ända tills vi tyckte att nu börjar lågan från Chanukka-staken vara lite väl stark... Kan eventuellt bero på att hela bordsduken brann... (Se bild 1 och 2 som bevis). Som tur är lyckades vi rädda bordet från skador så vi hoppas att chefen ska vara på gott humör i morgon när vi berättar den glada nyheten.

"Tänk på nåt trevligt..."

Nu ska här skypas med hela tjocka släkten - trevlig första advent på er!

Sköt om er!

Adventsfreak

Shalom!

Det är lilla jul idag, vilket varje år markerar början på min absoluta favorittid. Jag är beroende av levande ljus, julstjärnor och allt smått o gott som hör jultiden till och man blir ju bara så lycklig av allt det glittrande och vackra. Genom åren har vi många gånger fört diskussioner om hur det skulle kännas att fira jul under palmträd, utan snö och utan allt det som vi anser att hör jultiden till. I år får jag nästan reda på det (visserligen är jag tack och lov hemma i tid till julen, men så gott som hela adventstiden firas under palmer och utan snö). Ska bli intressant...

Dock konstaterade jag med glädje att den tyska praktikanten är precis lika adventsgalen som jag. Och inte nog med det, hon är dessutom "pysseltypen" (ni vet, människor som hittar en garnstump och lite kartongpapper och 15 minuter senare har de förvandlat skräpet till något oerhört vackert och uppiggande. Kort sagt, hon är en sån människa som jag skulle önska att jag var, men för mig är en garnstump alltid bara en garnstump...). Hon har redan hunnit tillverka en adventsljusstake av olivkvistar och ikväll ska hon lära mig baka tyska julkakor. Hennes mp3-spelare är laddad med julmusik av varierande slag och hon hade t o m med sig dukar och dekorationer hemifrån. Så jag tror att detta kan bli en spännande och mysig adventstid i alla fall! I morgon innan vi far till King of Kings ska vi dammsuga stan i jakt på små, billiga prylar som kan förvandlas till juldekorationer. Visserligen får vi inte pynta huset, men våra rum får vi göra vad vi vill med, så jag tror att vi kommer att leva i ett hav av julpynt de kommande 3 veckorna! :)

I övrigt kan jag meddela att chefen tröttnade på vårt hostande och vi har nu arbetsförbud fram till åtminstone måndag, med möjlighet till förlängning. Hon påstod att även om vår arbetsmoral var imponerande hade hon ingen lust att ha vår evighetsförkylning på sitt samvete och dök upp med tepåsar, chokladkaka och piller av alla former och färger för att få oss på bättringsvägen igen. Hur sött är inte det? Och chokladkakan var himmelsk kan jag bara meddela!!! :D

Det för denna gången! Jag ska dra mig tillbaka till min säng, titta på The Covenant på DVD och bara njuta av shabbatstillheten. Jag önskar er alla en ytterst trevlig lilla jul och njut av den tid som kommer!!!

Sköt om er!

Lyssna noga nu...

Bästa vänner,

om ni så inte har lyssnat på ett enda råd jag givit tidigare, så lyssna på detta: FAR ALDRIG TILL HAIFA!!! Inte nog med att staden är hemsk (den är för liten för att vara spännande, men för stor för att vara gullig, det går knarkare omkring överallt och risken för att bli rånad och misshandlad är större än i New York - misstänker jag...) man blir dessutom dödligt sjuk där. Det är sant. Därav det långa blogguppehållet. Jag är fortfarande dödligt sjuk, men eftersom jag är en fin mänska bloggar jag ändå.

Det första som mötte mig när jag steg av bussen i Haifa var en hagelstorm av sällan skådat like. Jag kan inte för mitt liv begripa hur det kan hagla när det är 26 grader varmt, men tydligen är det fullt möjligt... Så resten av dagen gick jag omkring i blöta skor (därav flunssan) och längtade hem till Jerusalem. Jag har aldrig varit så glad att komma "hem" som då!!! Och jag behöver väl knappast säga att samtliga åldringar med ett självbelåtet flin säger "We told you so" 17 gånger om dan... :) Men detta kommer från personer som sitter med stickad mössa på sig i 24 graders värme, så man får ta allt med en nypa salt! :D

Så för att bevisa detta lägger jag upp en suddig och fruktansvärt dålig bild på ett haifanesiskt hagel (säg inget Lina, det ÄR ett ord!), jag är säker på att det är precis vad ni behöver hemma i Finland. :) Som bonus får ni en bild på systrarna Knas i judiska kvarteret i gamla stan!

Här i Jerusalem har vi fått en praktikant från Tyskland som ska vara min personliga slav i 3 veckor. Kunde vara värre... :) Hon är dessutom väldigt trevlig, så jag klagar inte! Den här dagen har spenderats åt att beskärma mig över hur sjuk jag är, förlora i domino till åldringarnas stora förtjusning och släpa hem 7 ton livsmedel och 5 tomlådor från supermarketen. Det låter kanske inte farligt, men försök göra det i buss i rusningstrafik och ni ändrar åsikt! :)

Så trots allt så är livet här fortfarande härligt. Kanske speciellt så eftersom jag snart bara har 3 veckor kvar. Man får ta det bra med det dåliga och vice versa.

Sköt om er och drick varmt (stark warm som min favvofabbo säger åt mig).

Dryyyyft

Shalom vänner!

Nu har systrarna ystrarna varit och farit och det kommer aldrig mer att bli detsamma här. Det är bara så med oss tre, att när vi en gång har upplevt något alla tre, känns det inte längre likadant att göra samma sak ensam. Jag skrattade tills magen krampade och bara njöt av tillvaron. Chefen hade gett mig ledigt och vi sov alla tre på hostel i Gamla Stan (i en inte alltför bred säng, men så var det ju inte tänkt att vi skulle sova bort "semestern" heller!)

Vi hann med allt vi hade tänkt och mycket mycket mer. Jag visste inte att vi kunde vara så effektiva, det var en positiv överraskning. Det är totalt omöjligt att säga vad som är resans bästa, för båda bidrog de med olika saker. Men att se syster nr 2 försöka flyta i Döda Havet är en klassiker, liksom biluthyrarens min när vi bad honom förklara hur man kör med en automatväxlad Mazda 3 (Paniken lyste i hans ögon och han verkade tycka att det var en sällsynt misslyckad idé att låta kvinnor ta körkort... :)) och syster nummer 3:s min när hon insåg att beduinerna bjöd färre kameler för henne än för syster nummer 2. Surt sa räven...
Tack Emma och Lina för senast! Is definitely airport!!! :D

I dag är det exakt en månad tills jag kommer hem. Jag försöker förbereda mig mentalt, men det är så svårt när vi har 24 graders värme och solsken. Men jag har nog så dryyyft efter familj och vänner nu att det är dags att söka sig hemåt. Allt har sin tid!

Hoppas ni har det bra, att snön håller sig på marken och att ni alla kunde få njuta av en dylik skrattfest som vi hade här i helgen.

Sköt om er!