The attack of the two adventsfreaks...

Shalom!

Oi oi oi, ni skulle ha varit med igår... :) Det pysslades och donades som aldrig förr, vi bakade en kaka som måste ätas med sked ur skål (helt normalt för mig, men ovant för tyskan som ansåg att det var min dåliga kökskarma som var orsaken till misslyckandet - mycket möjligt!). Sen tillverkade vi en egen Chanukka-ljusstake och tog den med oss upp på Lindas rum för att pyssla vidare till tonerna av julmusik och i skenet av levande ljus. Allt gick så bra och vi hade det så mysigt - ända tills vi tyckte att nu börjar lågan från Chanukka-staken vara lite väl stark... Kan eventuellt bero på att hela bordsduken brann... (Se bild 1 och 2 som bevis). Som tur är lyckades vi rädda bordet från skador så vi hoppas att chefen ska vara på gott humör i morgon när vi berättar den glada nyheten.

"Tänk på nåt trevligt..."

Nu ska här skypas med hela tjocka släkten - trevlig första advent på er!

Sköt om er!

Adventsfreak

Shalom!

Det är lilla jul idag, vilket varje år markerar början på min absoluta favorittid. Jag är beroende av levande ljus, julstjärnor och allt smått o gott som hör jultiden till och man blir ju bara så lycklig av allt det glittrande och vackra. Genom åren har vi många gånger fört diskussioner om hur det skulle kännas att fira jul under palmträd, utan snö och utan allt det som vi anser att hör jultiden till. I år får jag nästan reda på det (visserligen är jag tack och lov hemma i tid till julen, men så gott som hela adventstiden firas under palmer och utan snö). Ska bli intressant...

Dock konstaterade jag med glädje att den tyska praktikanten är precis lika adventsgalen som jag. Och inte nog med det, hon är dessutom "pysseltypen" (ni vet, människor som hittar en garnstump och lite kartongpapper och 15 minuter senare har de förvandlat skräpet till något oerhört vackert och uppiggande. Kort sagt, hon är en sån människa som jag skulle önska att jag var, men för mig är en garnstump alltid bara en garnstump...). Hon har redan hunnit tillverka en adventsljusstake av olivkvistar och ikväll ska hon lära mig baka tyska julkakor. Hennes mp3-spelare är laddad med julmusik av varierande slag och hon hade t o m med sig dukar och dekorationer hemifrån. Så jag tror att detta kan bli en spännande och mysig adventstid i alla fall! I morgon innan vi far till King of Kings ska vi dammsuga stan i jakt på små, billiga prylar som kan förvandlas till juldekorationer. Visserligen får vi inte pynta huset, men våra rum får vi göra vad vi vill med, så jag tror att vi kommer att leva i ett hav av julpynt de kommande 3 veckorna! :)

I övrigt kan jag meddela att chefen tröttnade på vårt hostande och vi har nu arbetsförbud fram till åtminstone måndag, med möjlighet till förlängning. Hon påstod att även om vår arbetsmoral var imponerande hade hon ingen lust att ha vår evighetsförkylning på sitt samvete och dök upp med tepåsar, chokladkaka och piller av alla former och färger för att få oss på bättringsvägen igen. Hur sött är inte det? Och chokladkakan var himmelsk kan jag bara meddela!!! :D

Det för denna gången! Jag ska dra mig tillbaka till min säng, titta på The Covenant på DVD och bara njuta av shabbatstillheten. Jag önskar er alla en ytterst trevlig lilla jul och njut av den tid som kommer!!!

Sköt om er!

Lyssna noga nu...

Bästa vänner,

om ni så inte har lyssnat på ett enda råd jag givit tidigare, så lyssna på detta: FAR ALDRIG TILL HAIFA!!! Inte nog med att staden är hemsk (den är för liten för att vara spännande, men för stor för att vara gullig, det går knarkare omkring överallt och risken för att bli rånad och misshandlad är större än i New York - misstänker jag...) man blir dessutom dödligt sjuk där. Det är sant. Därav det långa blogguppehållet. Jag är fortfarande dödligt sjuk, men eftersom jag är en fin mänska bloggar jag ändå.

Det första som mötte mig när jag steg av bussen i Haifa var en hagelstorm av sällan skådat like. Jag kan inte för mitt liv begripa hur det kan hagla när det är 26 grader varmt, men tydligen är det fullt möjligt... Så resten av dagen gick jag omkring i blöta skor (därav flunssan) och längtade hem till Jerusalem. Jag har aldrig varit så glad att komma "hem" som då!!! Och jag behöver väl knappast säga att samtliga åldringar med ett självbelåtet flin säger "We told you so" 17 gånger om dan... :) Men detta kommer från personer som sitter med stickad mössa på sig i 24 graders värme, så man får ta allt med en nypa salt! :D

Så för att bevisa detta lägger jag upp en suddig och fruktansvärt dålig bild på ett haifanesiskt hagel (säg inget Lina, det ÄR ett ord!), jag är säker på att det är precis vad ni behöver hemma i Finland. :) Som bonus får ni en bild på systrarna Knas i judiska kvarteret i gamla stan!

Här i Jerusalem har vi fått en praktikant från Tyskland som ska vara min personliga slav i 3 veckor. Kunde vara värre... :) Hon är dessutom väldigt trevlig, så jag klagar inte! Den här dagen har spenderats åt att beskärma mig över hur sjuk jag är, förlora i domino till åldringarnas stora förtjusning och släpa hem 7 ton livsmedel och 5 tomlådor från supermarketen. Det låter kanske inte farligt, men försök göra det i buss i rusningstrafik och ni ändrar åsikt! :)

Så trots allt så är livet här fortfarande härligt. Kanske speciellt så eftersom jag snart bara har 3 veckor kvar. Man får ta det bra med det dåliga och vice versa.

Sköt om er och drick varmt (stark warm som min favvofabbo säger åt mig).

Dryyyyft

Shalom vänner!

Nu har systrarna ystrarna varit och farit och det kommer aldrig mer att bli detsamma här. Det är bara så med oss tre, att när vi en gång har upplevt något alla tre, känns det inte längre likadant att göra samma sak ensam. Jag skrattade tills magen krampade och bara njöt av tillvaron. Chefen hade gett mig ledigt och vi sov alla tre på hostel i Gamla Stan (i en inte alltför bred säng, men så var det ju inte tänkt att vi skulle sova bort "semestern" heller!)

Vi hann med allt vi hade tänkt och mycket mycket mer. Jag visste inte att vi kunde vara så effektiva, det var en positiv överraskning. Det är totalt omöjligt att säga vad som är resans bästa, för båda bidrog de med olika saker. Men att se syster nr 2 försöka flyta i Döda Havet är en klassiker, liksom biluthyrarens min när vi bad honom förklara hur man kör med en automatväxlad Mazda 3 (Paniken lyste i hans ögon och han verkade tycka att det var en sällsynt misslyckad idé att låta kvinnor ta körkort... :)) och syster nummer 3:s min när hon insåg att beduinerna bjöd färre kameler för henne än för syster nummer 2. Surt sa räven...
Tack Emma och Lina för senast! Is definitely airport!!! :D

I dag är det exakt en månad tills jag kommer hem. Jag försöker förbereda mig mentalt, men det är så svårt när vi har 24 graders värme och solsken. Men jag har nog så dryyyft efter familj och vänner nu att det är dags att söka sig hemåt. Allt har sin tid!

Hoppas ni har det bra, att snön håller sig på marken och att ni alla kunde få njuta av en dylik skrattfest som vi hade här i helgen.

Sköt om er!

När livet bara leker...

Shalom vänner!

Åh jag önskar att ni alla hade fått uppleva den dag jag har haft idag. Det har varit en dag fylld av givande upplevelser, både roliga och jobbiga men alla ovärderliga.

Vi satt hela dagen och pratade med en av våra gamlingar om hans liv och upplevelser under andra världskriget i ghettot, hur han överlevde och hur han har levt sitt liv sedan dess. Vi grät tillsammans över delar av hans berättelser och skrattade åt andra. Det är en otrolig gåva att få sitta och prata med någon om det här - det är den största skammen i s.k. modern tid att något sådant överhuvudtaget har fått äga rum, men det kan vi inte längre ändra på. Men vi kan lära oss av det, vi kan lära oss ödmjukhet, medmänsklighet och styrka av dessa människor som har inte bara överlevt mot alla odds utan också levt rika liv efteråt. Jag är glad att påminnas om hur lyckligt lottad jag är som får ha min familj och mina vänner hos mig, som har kläder att sätta på kroppen, mat för dagen och inte behöver "fear for my life" varje sekund av mitt liv. Vad mer kan man egentligen kräva? Vi har mycket att vara tacksamma över!!!

Senare for jag med min chef och en kollega på den mest annorlunda gudstjänst jag någonsin upplevt. Jag tänker inte ens försöka beskriva hur det var, för det går inte, men intressant var det definitivt. Som tack för vårt hårda arbete (som ju verkligen inte känns som jobb, utan mer som ett privilegium) bjöd chefen oss på restaurang efteråt. Vi satt i timtal och diskuterade över god mat och ett glas vin, vi hann med allt från olika trosinriktningar till charterresor och allt däremellan. Och som bakgrund till det hela fanns det vackra Jerusalem. Magiskt! Jag hoppas att ni alla en dag får ta del av den magi som finns i denna stad. Bomber och terrorhot till trots - denna stad lever verkligen! Den stämning som finns här finns ingen annanstans, man kan nästan fysiskt ta på den känsla av samhörighet som finns här. Hela staden sjuder av livslust och tacksamhet. Och det smittar!

Till slut så jag hoppas att alla pappor har haft en fin dag. Jag önskar att jag hade fått vara med min pappa, faffa och moffa idag, men vi tar igen det när jag kommer hem igen. Genom denhär upplevelsen tror jag att jag blir en bättre dotter och barnbarn i framtiden och det är bra investering i sig!

Ha det bra alla och sköt om er!

Vad gör man inte för sina gamlingar.. :)

Shalom!

Vad skulle ni göra om ni hade en halvtimme på er att förbereda en bjudning för 10 personer och er "specialgamling" kom och bad er stryka hans kläder? Den första reaktionen är naturligtvis att säga nej, nu hinner jag helt enkelt inte. Vilket jag gjorde. Då var han tyst en stund, sen tittade han på mig och sa (fritt översatt från Jiddish): "Men Jenni, inte kan du mena att jag ska gå omkring klädd såhär (blå joggingbyxor, gammal skjorta och finskor) medan du står där och är så vacker. Jag vill ju också vara vacker som du!" Jaha... Så vad hände? Naturligtvis strök jag hans kläder och så var vi dagens vackraste par! :D Jag säger er - den mannen kan linda mig kring lillfingret som ingen annan! Men sen bjöd han mig på champagne och ugsnfisk som tack, och vi hade en superrolig kväll när vi satt framför TV:n och mobbade samtliga kandidater till Borgmästar-titeln i Jerusalem. En verkligt fin dag!

Vad händer hemma i Jeppis då? Rapporter mottages med tacksamhet!

Sköt om er!

byråkratiska bråk förgyller världen

Shalom!

Sabbaten är slut och en ny arbetsvecka ligger och väntar. Den förra veckan var ... tja... annorlunda. Det störtregnade tre dagar i sträck och jag trodde jag skulle frysa ihjäl. Och jo, jag vet att ni har snö och minusgrader och att ni på allt sätt har det taskigare än mig, men ändå. Det KÄNDES kallt! :) Idag har dock solen behagat skina igen som aldrig förr och bikinin åkte på igen. Ordningen är återställd! Jag hoppas detta väder skulle hålla i sig något så när tills systrarna kommer, de skulle förtjäna lite solsken!

Min Visa-appointment gick väl sådär... Jag fick mitt visum, men det satt långt inne. Och om igen hade jag den stora äran att konstatera att israeler som inte vill vara hövliga är verkligt otrevliga. Missförstå mig inte, det finns många som är supertrevliga, men de som inte hör till den kategorin är rent ut sagt odrägliga. Men man kan inte gärna börja gräla med en som har makten att bestämma om man får stanna i landet eller inte, så det är bara att svälja sin ilska, le vackert och be om ursäkt även om man är totalt oskyldig till eländet. Det är en fin lektion i ödmjukhet, om inte annat!

Men i gengäld har jag ju "mina" gamlingar som bara blir härligare! Jag hade en maraton-shoppingdag med G i fredags och vi hade så roligt! Han skämmer bort mig totalt och har humor som få, man kan inte annat än bli lite förälskad i hans härliga sätt. Vad jag kommer att sakna dem när jag är hemma igen!

Men dit är det ännu 40+ dagar och systrarna ska hinna ära mig med ett besök, så jag försöker att inte ta ut något i förskott.

Jag hoppas att flytten för mina f.d. kollegor har gått bra, jag tänker på er mitt i kaoset!
Och Daniel - jag ber om ursäkt för min glömska, jag bara utgick från att jag hade berättat om bloggen för dig eftersom jag berättar allt annat! :D Jag är glad att du hittade hit på egen hand!

Sköt om er vänner!