tiistai 30. syyskuuta 2008

Prioriteringar, prioriteringar...






Hejsan vänner!

Ursäkta avbrottet, jag har valt att koncentrera mig på min sambo under den korta tid jag fick ha honom här. Nu är han tryggt tillbaka på finsk mark igen efter diverse äventyr i tullen, så nu finns det tid till bloggande igen.

Här i Israel firar vi Rosh Hashana, det judiska nyåret. Det inkluderar inte, som i Finland, raketer och diverse vodkastinna drinkar, däremot äpplen doppade i honung, champagne och en vilja att reda ut sådan som man har på oklart med sina medmänniskor. Jag kunde skriva en roman om högtiden, för det finns så mycket fint med den, men istället tänkte jag försöka få upp några bilder från "i fjol"(det har kommit önskemål om flera bilder, vilket jag kan förstå, men den långsamma uppkoppling jag har här gör det inte alltid möjligt) som inte hunnit med ännu. Jag har sett så mycket nytt och roligt att allt inte får plats, men vi tar ett axplock!

Den första bilden föreställer - TADAM - en kamel! :) Den finns som husdjur på ett beduin-rastställe som är perfekt placerat på väg till Döda Havet och Genesarets sjö bland annat. Det måste vara ett av de mest märkliga djur som finns i denna vår skapelse, men han har alltid sett väldigt nöjd ut med tillvaron när jag har sett honom, så månne det inte finns en mening med att vara kamel också!

Bild nummer två är tagen genom bilfönstret, därav suddigheten. Att sitta på med min chef när hon rattar sin miniCitroen kan nämrast jämföras med känslan när ett flygplan tar upp farten för att lyfta. Trafiken här är verkligen out of control, och än idag förstår jag inte hur Micki och jag klarade av att ratta våra gula Getz två dagar utan så mycket som en skråma... Bebyggelsen på bilden är Jordanien. När man tänker på de korta avstånden läderna emellan inser man hur illa det är att de har så svårt att komma överens. Jag är tacksam för att det för tillfället är lugnt på den fronten!

Den tredje bilden föreställer en av de många check-points som finns längs vägarna. Naturligtvis fastnade vi i en sådan på väg till Galileen. Det var bara att vackert stiga ur bilen och titta på medan de gick igenom varenda millimeter av den, med hund och allt. ALLA väskor, ALLA utrymmen skulle kollas, och vi fick också gå igenom diverse detektorer innan vi kunde fortsätta vår färd. Det är en surrealistisk känsla; dels att sådana ska vara nödvändiga, men också att någon på allvar kan misstänka att man smugglar vapen eller sprängämnen... Men vi ska vara tacksamma för den stränga kontrollen - det räddar många liv!

Så bild 4... Vätskan är Döda Havet. Klumpen som flyter är jag. Jodå, man blir bara vackrare... :) Helt klart den fysiskt mest underbara känsla jag har upplevt här i landet, man vill aldrig stiga upp. Jag rekommenderar alla som har möjlighet att ta ett dopp, men vad ni än gör - smörj in er. Solen tar ordentligt i området!

Den sista bilden är från den ökenvandring vi gjorde upp till Masada ökenfästning. Hade vi vetat hur tungt det skulle bli hade vi nog inte stigit upp klo 02.30 för att ge oss iväg, men så här i efterskott är jag glad att vi gjorde det. Vilken utsikt! Öken så långt ögat når och en hård vind som verkligen piskar sanden i ögonen på en. Men helt klart är också att denna dam ska återuppta motioneringen när hon kommer hem igen! Att göra yoga-övningar på rummet får en inte att flåsa mindre när man ska 2 kilometer rakt uppåt... :) Tilläggas kan att vi tog linbanan ner, det tyckte vi att vi var värda!

Det blev ett långt inlägg denna gång, hoppas ni ursäktar.

Jag önskar er A Very Happy Rosh Hashana och ber att få återkomma!

Sköt om er!

keskiviikko 24. syyskuuta 2008

Livet är hårt - vi måste vara hårdare

Shalom!

Det är många som har ifrågasatt hur jag kan lämna trygga Finland för att bosätta mig i terrorattackernas förlovade land. Frågan är berättigad, men som saker och ting utvecklar sig i ovan nämnda trygga land för tillfället så får man ju fundera hur man över huvudtaget ska våga skicka sina barn till skolan i framtiden... Det är bara att konstatera, att sjuka människor finns överallt, det spelar ingen roll var i världen man är bosatt. Man kan inte skydda varken sig själv eller sina nära och kära från hemskheter, det är ingen idealisk värld vi lever i.

Mina tankar går till de soldater som mejades ner av en arab här i Jerusalem i måndags och till familjerna till de elever som sköts till döds i Kauhajoki igår. Mycket sorg överallt för tillfället!

Jag är glad att jag har Micki här, det behövs en liten glädjespridare i mitt liv för tillfället! Hoppas ni alla kan hitta en egen glädjespridare som får er att le mitt i allt elände!

Sköt om er!

maanantai 22. syyskuuta 2008

Dagens iakttagelser...

Hallåj alla!

Läget? Tänkte visa några bilder från fredagens utflykt till Jordan Valley, Genesarets sjö och Bet She'an men det tyckte inte datorn var någon bra idé så ni får se dem vid ett senare tillfälle.

Här har vi idag haft 32 grader varmt och jag tror jag lider av uttorkning, trots att jag måste ha druckit ungefär 3 liter vatten och fått i mig ungefär samma mängd olja på den sallad jag åt idag. Jag ska säga er att de älskar verkligen olja i det här landet... Ingen bra bantningskur alls!

Jag sitter i "min" park och hoppas att det fort ska bli imorgon så att min särbo och jag får vara sambos igen, om så bara för en vecka. Håll tummarna för att vi får en bra vecka och att vädret håller i sig!

På bussen hem från stan idag kunde jag inte låta bli att titta på en av de unga, ortodoxa männen som stod och väntade på att stiga av på sin hållplats. Om ni inte vet, så kan jag meddela att för samtliga dessa män gäller samma klädkod; svart kippa, vit skjorta och svart eller mörkblå kostym med svarta skor. Inte mycket utrymme för personlighet alltså. Denna unga man hade dock gjort ett helhjärtat försök att "pimpa upp" sin utstyrsel - han hade världens Eminem-häng på sina kostymbyxor. Jag hoppas verkligen att jag inte sårar någon när jag säger detta, men det såg INTE bra ut... Det låg något så oerhört komiskt över kombinationen strikt religiös klädsel och modernt gangsta-häng på byxorna! :) Men han ska ha pluspoäng för gott försök!

Sen måste jag bara tillägga att denna stad måste tillverka världens godaste icecoffee. Nu har jag ju iofs inte smakat alla icecoffee som finns i hela världen, så jag kan ha fel, men på min lista kommer de högst. Ni vet inte vilken njutning det är att sörpla i sig denna isknapriga dryck på en stekhet buss. Det är lycka! :)

Nu ska jag sluta svamla och svara på några e-mail.

Sköt om er och njut av varandra!

torstai 18. syyskuuta 2008

en hästjämförelse i all hast


Klibbi, det här är till dig... Jämför med hästen i Åbo - vilken är värre? Jag röstar på denna, den är så otroligt fuuuul!!! Svar önskas! :)

Jag börjar bli redo för helg, vad säger ni? Passar det med lite ledigt?!

Shabbat Shalom!

tiistai 16. syyskuuta 2008

en liten, minimal rättelse till ett tidigare blogginlägg

Bästa vänner!

Även om jag beundrar er finkänslighet i denna fråga, så tror jag att ni inser, lika väl som jag, att ett kök omöjligt kan ha två vänsterhalvor, som min sambo (tillfälliga särbo) så vänligt påpekade häromdagen. Jag ber om ursäkt för det tillfälliga avbrottet i hjärnfunktionen och meddelar härmed att den HÖGRA halvan är kötthalvan och den VÄNSTRA (den ENDA vänstra halvan :)) är mjölkhalvan. Så ja, då torde den saken vara uppklarad! :D

Jag har haft en fysiskt tung, men mentalt underbar dag idag. Det kommer stunder då man påminns om varför man gjort de val man har gjort och inser att det är värt alla uppoffringar. Då gäller det att njuta och suga på karamellen så länge som möjligt! Vädret är fortsättningsvist varmt och jag har ingenting att klaga på. Hoppas ni kan säga detsamma!!! (ja, inte om vädret då, men att ni i övrigt har det bra!)

Sköt om er!

maanantai 15. syyskuuta 2008

En omtumlande upplevelse



Shalom alla!

I söndags hade jag en sån där omtumlande upplevelse som blir kvar hos en länge efteråt. Jag hade hela dagen ledigt och beslöt mig för att fara till förintelsemuseet Yad Vashem (andra försöket, och jag kan med glädje konstatera att det gick betydligt bättre den här gången :)). Det är ett enormt komplex, oerhört påkostat och gjort med mycket medkänsla och noggrannhet. Där finns allt som har med den tiden att göra - filmer, foton, brev, föremål, texter osv. Utan problem kan man få hela dan att gå åt, men det går inte att ta till sig allt, det är helt enkelt för mycket information och för mycket känslor. Det var inte bara en människa som grät kan jag tala om. Och det var inget som man behövde skämmas för heller, ingen kan vara oberörd efter att ha tagit del av det! Men till min stora glädje fanns där också mycket som berättade om det goda i människan - om alla de som självuppoffrande hjälpt sina medmänniskor när nöden var som störst. Jag visar här en bild på det träd som Oskar Schindler planterade när Yad Vashem grundades, ett träd till hans ära. Om ni har möjlighet så gör ett besök - det är gratis och det är nyttigt och det är nödvändigt.

Sköt om er och ta hand om varandra!

torstai 11. syyskuuta 2008

Gammal man gör så gott han kan...



Shalom!

Av orsaker som vi inte ska gå in på här (tro mig när jag säger att det är för pinsamt) blev det inget museibesök för mig idag. Nytt försök på söndag - man är ju nämligen ledig hela helgen! :) Jag kan dessutom meddela att stora genombrott har skett i tillvaron med de inneboende, jag har hittills den här veckan tydligen gjort mig förtjänt av 3 kramar och 2 kindpussar. Då måste man göra nånting rätt!

Denna gång tänkte jag bjuda på några bilder från ett av mina absoluta favoritställen här i Jerusalem (det finns två, men det andra går inte att beskriva med bara ett eller två foton, det skulle krävas ett helt album). Det tar nästan 1,5 timme med buss att komma dit, men tro mig när jag säger att det är det värt. Det borde vara obligatoriskt för alla som kommer till Jerusalem första gången att besöka Haas promenaden. Underbart! Här kan man sitta i timtal, bara beundra utsikten och filosofiera i lugn och ro. Ett riktigt smultronställe!

Sköt om er alla och shabbat shalom!

tiistai 9. syyskuuta 2008


En kort uppdatering... Jag ville bara visa en bild från ett av de hus jag "har hand om". Det här är ett typiskt kosher-kök, med den indelning det innebär. Halvan till vänster är mjölk-halvan och halvan till vänster är kött-halvan och de två får ALDRIG blandas. Det är bland det mest förbjudna som finns för riktigt rättrogna, ortodoxa judar. De har skilda diskhanddukar, skilda diskmedel, skilda torkställ - ingenting får komma i kontakt med varandra. Så det innebär extremt mycket tankeverksamhet från min sida för att inte göra något fel - jag kan/vill inte vara ansvarig för att hela köket blir betraktat som orent. Det här är något som man nog måste vara infödd i för att till fullo förstå. I henne sitter det i ryggraden, för mig flyter det på någonstans i främre hjärnhalvan... :) Men hittills har det gått utan större katastrofer, så håll tummarna!

Det var allt för idag, sköt om er!

lauantai 6. syyskuuta 2008

Vår nya familjemedlem



Shabbat Shalom alla!

Jag måste bara meddela att Ner Yaakov-familjen numera har ytterligare en medlem, nämligen Stumpen. I rättvisans namns ska tilläggas att det väl främst är jag som kallar honom det, men ändock... :)

Stumpen dök upp för en par veckor sen tillsammans med tre ytterst välmående katter. Stumpen hade ingen chans att slåss om maten med de andra och är följdaktligen endast skinn och ben. Däremot är han ytterst tillgiven - han väntar utanför dörren som en hund tills någon kommer ut och alltid när jag rör mig på gården tassar han på kring benen på mig. Det finns mornar när det är mera enerverande än gulligt, men för det mesta är jag glad åt hans sällskap. Det är en väldigt snäll varelse, och eftersom han inte utgör något hot mot vårt första husdjur (sköldpaddan Skalet) får han vara kvar. Men bara han, de andra får släpa sina tjocka lekamen någon annanstans. Chefen har gett mig i uppdrag att se till att Stumpen får mat och vatten, men in får han under inga omständigheter komma. Detta säger sig självt, en främmande vildkatt och gamla människor går ovanligt illa ihop, åtminstone en främmande vildkatt och dessa gamla människor. Problemet är att Stumpen inte är riktigt nöjd med det arrangemanget, så nu har vi påbörjat operation "Skola-Stumpen-till-att-vara-nöjd-med-att-han-får-mat-och-sluta-gnälla-över-att-han-inte-får-komma-in". Om ni undrar hur bra det går så kan jag meddela att på en skala från noll till tio ligger vi på ungefär 0,7. Det tar sig alltså! :)

Men det finns ingen som går upp mot vår Buffy (och Elsa), oroa er inte! :)

Ha en fortsatt trevlig helg och sköt om er!

keskiviikko 3. syyskuuta 2008

Denna dagen, ett liv... :)


Hur är läget därborta i det höstvackra fädernelandet?

Jag har haft en utomordentligt bra dag idag, fick ett stort genombrott med en av "mina" gamlingar och det värmde må ni tro! Inte för att jag frös från förut heller, men det är alltid roligt när man märker att man får närmare kontakt och att ens ansträngningar börjar bära frukt. Nu gäller det bara att se till att det hålls så, människan är ju som bekant ombytlig av sig. Gäller också yours truly... :)

Ramadan inleddes i måndags, och polis- och militärpådragen är extra stora för den sakens skull, som en säkerhetsåtgärd. Hittills har allt gått väldigt lugnt till, och de araber jag pratat med har enbart varit nöjda. De ser verkligen fram emot att fasta i en hel månad, dels för att det ingår i deras religion men också för att de mår bra av det. Kunde vara nåt för oss västerländska livsnjutare att tänka på. En hel månad är dock lite att ta i, men jag beundrar dem för deras ihärdighet. Att vara utan mat i den här hettan är inget större problem, men hur de klarar sig utan att dricka övergår mitt förstånd! Men jag önskar dem lycka till!!!

Som grädde på moset skickar jag en vacker bild på undertecknad som Maria tog i Gamla stan i söndags. Så vacker är jag hela dagarna, helt otroligt! ;)

Sköt om er!