

Shalom alla!
I söndags hade jag en sån där omtumlande upplevelse som blir kvar hos en länge efteråt. Jag hade hela dagen ledigt och beslöt mig för att fara till förintelsemuseet Yad Vashem (andra försöket, och jag kan med glädje konstatera att det gick betydligt bättre den här gången :)). Det är ett enormt komplex, oerhört påkostat och gjort med mycket medkänsla och noggrannhet. Där finns allt som har med den tiden att göra - filmer, foton, brev, föremål, texter osv. Utan problem kan man få hela dan att gå åt, men det går inte att ta till sig allt, det är helt enkelt för mycket information och för mycket känslor. Det var inte bara en människa som grät kan jag tala om. Och det var inget som man behövde skämmas för heller, ingen kan vara oberörd efter att ha tagit del av det! Men till min stora glädje fanns där också mycket som berättade om det goda i människan - om alla de som självuppoffrande hjälpt sina medmänniskor när nöden var som störst. Jag visar här en bild på det träd som Oskar Schindler planterade när Yad Vashem grundades, ett träd till hans ära. Om ni har möjlighet så gör ett besök - det är gratis och det är nyttigt och det är nödvändigt.
Sköt om er och ta hand om varandra!

1 kommentti:
vill dit!!!
Lähetä kommentti